Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/227

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

221

 
Ty dig skall vår husbonde lemna i fred
Och ännu ej frakta till hamn;
Men mig vill han knäppa och sälja som ved
För sexton riksdaler per famn.

Jag hörde hans samtal med rättarn i går:
”Hugg skyndsamt af tall och af gran,
Ty blir det i vinter så kallt som man spår,
Så stiger nog priset i stan.” —

Så vet jag mitt öde! Den drägt som jag haft,
Tar jorden igen som hon gaf:
I dag står du harmfullt och prisar min kraft,
I morgon du står vid min graf.

Farväl då, o broder! Då vintern förgår
Och sommaren kommer till slut,
Så helsa hvar fogel i blommande vår,
Som sjöng i min krona förut.




När morgonen kom, föll den resliga tall
För yxan, och platsen blef fri.
Men björken stod qvar, för att skåda hans fall
Och spegla sin framtid deri.