Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/229

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

223


Loppan.


Loppan är ett litet djur,
Högst komik till sin figur.
Svart hon är som en adjunkt,
Men dess lif är ej så tungt.

Ofta på en skönhets hals
Tar hon sig en liten vals,
Hoppar under flor och band
Kanske allt för långt ibland.

Ingen kan som dessa små
Känna folk från topp till tå.
Alltid drifva de sitt skämt,
Att man stucken blir alltjemt.

Loppans hela lefnadslopp
Är kuriöst och fullt af hopp, —
Hoppar med en liten knyck
Värre än herr Cattendyck.

Svart är alltid loppans drägt,
Just derför, att i dess slägt
Är det, enligt ödets lag,
Dödsfall både natt och dag.

Och när loppan en gång dör,
Går hon bort med stor honnör,
Njuter krigarns sköna lott
Att begrafvas under skott.