Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

25

Chör.

Fiskmåsar äro muntra bröder,
Och helst på denna glada jord,
Vi segla nu till varma Söder,
Ty nu är fan så kallt i Nord.
Men sorg må hönsena betunga:
Fiskmåsarna de glada sjunga,
 De sjunga.

En mängd småfisk sticka upp sina hufvuden och betrakta affärden. De hurra och jubla — alla med stjertarna i vattenbrynet:

Lycklig resa! åt helfvete med er, Sångare! Låt oss sjunga för måsarna. Klara struparna! Lefve friheten!

Fiskarnas sång.

Hösten är kommen och måsarna fly,
Hör hur de skråla derborta i sky!
Vi känna packet i botten, gunås:
Finns någon större tyrann, än en mås?
Jemt öfver vågen han snoka och fot:
Än tog han mor min, och än tog han bror.

En löja.

Ja, tittar man bara
I vågornas bryn,
Vipps kommer en skara
Af måsar ur skyn.
Och näbb ha de rackare,
Liksom en tång.
Det ha vi nog stackare,
Kännt mången gång.