Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

66

 
Fröjder komma, fröjder gå,
Så ock sorger och bekymmer:
Bäst som himlen synes blå,
Svarta molnet honom skymmer.
Lifvets gång är mot och med:
 Bed, bed!



Till en vän då han fick pastorat.


"Vikingasäten, åldriga lundar".


 Så hvad det lider
 Får man omsider
Utaf Fortuna en önskelig släng.
 Länge du glade
 Gick här och hade
Gammaldags kapprock och lön som en dräng.
Uppå parnassen en gång så fager,
Frodig och modig tog du din lager.
Sen har du dragits, kutig och mager,
Stundtals med piller och dålig natur.
 Adjunkturen
 Bröt naturen:
Man kan tröttna på bättre, än vara adjunkt.
 Hals och lunga
 Blifva tunga:
Stockholms-luften förpestar ett blod, som är ungt.