Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1.djvu/95

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

89

Man lysa skall, som om kungen kom,
Och hvad det kostar ej bry sig om.
Ty ack! derom är ej värdt att tala,
Det skall en flicka en gång betala.
Tank, om det flickor ej fanns till slut,
Gud vet, hur man skulle slå sig ut.
Jag älskar vintern, den nordiskt friska,
Om också vindar med isbark piska
En vinterdag min fysionomi
Och locka rosorna opp deri;
Ty skön är norden uti mitt tycke,
Då Bore målar sitt vinsterstycke,
Och marken göms i den kalla snön,
Och bjellerklangen hörs öfver sjön,
Och isen glittrar, och snömos gungar
På trädens grenar i skog och dungar, —
Och taflan se’n, för effektens skull,
Fernissas öfver af solens gull.

 Ack, sköna vinter! välkommen åter!
Jag sommarns fröjder visst icke gråter,
Fast det var roligt att hand i hand
Med flickor springa enk-lek ibland.
Får man med dem ej bland blommor rasta,
Man får i stället nu snöboll kasta,
Och åka kälke och tumla kring,
Och hoppa kråka och gömma ring,
Och dansa polka och dra en spader,
Och bli intagen i ordensgrader,
Och på spektaklet se Jenny Lind,
Och se och höra sig döf och blind.