Den här sidan har korrekturlästs
96
Landet.
Hur platt är stadens glädje ej
Mot landets, frisk och ren!
Och mot en äng af timotej,
Hvad är väl torg och sten!
Jag älskar jorden blomsterströdd
Och solen tidigt tänd.
Den som är utan näsa född,
Må bo i stad och gränd.
Låt stadsbon mura gård och grund
Och portgång och förmak.
Jag byter ej en skuggrik lund
Mot femton tegeltak.
Min silfverbäck, min grind, min häck
Han skrattar åt helt torrt:
Jag byter ändå ej min bäck
Emot hans rännsten bort.
Förnäm är stadens hvardags-ton —
En hvar vill vara stor.
Här är man litet hvar baron,
Om man har häst och kor.
Här vänder ingen mig sin rygg,
Här blir man aldrig klådd.
Jag bönder ser och broms och mygg,
Men aldrig någon knodd.
