Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/104

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

98


Skaldekonsten.


Man frågat mig, hur det går till att dikta,
Och hur jag gör, då jag små visor gör.
Och derför går jag nu att öppet bigta
Och lära ut methoden förr'n jag dör.
Om man blott vet, hur man skall rätt förfara,
Är konsten visst ej något trolleri,
Och litet tokig skall man verkligt vara,
Att tro, att man skall födas till genie.

Att vara inspirerad hör till saken:
Det kan du bli, så ofta som du vill.
Du ser blott till att du är rigtigt vaken,
Men sluter som till sömns ditt öga till.
Ideerna då komma af sig sjelfva,
Du gapar blott och säger ingenting —
Då börjar diktens flod att sjelfmant hvälfva,
Och hjernan snurrar som en broms omkring.

Med snabba steg du golfvets tiljor mäter
Fram och tillbaka, ifrån hörn till hörn,
Och flaxar vildt och mat och dryck förgäter,
Till hälften näktergal, till hälften örn”.
Cigarrens rökmoln bilda kolonnader,
Der fantasien svärmar glad och ljus —
Då strömma rim och meter som kaskader,
Och tankar komma såsom stora hus.