Den här sidan har korrekturlästs
102
Kapten Ruff.
Gamle Ruff i själ och sinne
Var en grobian till sjös.
Bilden har jag i mitt minne,
Målad uti Lebensgröss'.
Som en skeppsbog var hans panna,
Näsan som ett dubbelt block,
Och på skuldran satt, förbanna!
Halsen som en ankarstock.
Kindens färg var buffel-läders,
Benen stodo jemt i kryss;
Håret stod alltjemt till väders,
Munnen som en tänd kabyss.
Gamle Ruffen, jemt begapad,
Var ett mål för skämt och gäck,
Magen som ett lastrum skapad,
Ryggen som ett akterdäck.
Riggen efter skrofvet passad —
Allt var styft och bogen-opp.
Bidevind var hatten brassad,
Spetsig som en gaffeltopp.
