Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/118

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

112

Då man som bäst är stämd, att krig ej skola finnas,
Är hela jordens folk i lufven på hvarann.

Om jag Gud Fader sjelf en stund blott finge vara,
Jag gjorde visan kort, och slog, förutan skämt,
Er jord-boll uti kras och lät dess spillror fara —
Ni skulle, ta mig fan! ej stå er mer än jemt.