Den här sidan har korrekturlästs
126
Vårknäpp.
Välkommen våren alltid var
På landet som i stad,
Då lärkan nya visor har
Och solen varma bad.
Då vinden smeker kind och lock,
Och glad blir själ och kropp,
Då skuttar jag liksom en bock
Och hoppar tre tum opp.
Hvad lif och lust i solens sken
Af broms och kryp och knott,
Och allt det ”söta packet” se'n,
Som hals och vingar fått!
Att fjerran hän Neruda far,
Det gör mig föga qval:
Ännu ha vi Nerudor qvar
I skog och berg och dal.
Jag ytterst står vid hafvets kust,
Som nyss så stilla låg,
Och ser hur Eol med sin pust
Ger lif åt sjö och våg.
Och Ægirs barn kring skär och ö
De resa hufvudet
Och vicka uppå stjerten lätt
Och trippa pö om pö.
