Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/159

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

153

Här är det för gräl och fylla
Vidtbekanta Rotebro.




Landsväg liksom sjöväg suger,
De ha tycke af hvarann.
Uppå Märsta ätas kan,
Om man matsäck har, som duger”.




Jag låg uppå Alsike
Och frös, ty det var kallt.
Jag aldrig kännt dess like,
Det bet mig öfverallt.
Då natten var förliden,
Var kroppen öm och svår.
”Jag mins den ljufva tiden,
Jag mins den som i går”.




Farväl! i hast jag sade
Och gaf Alsike fan.
Rätt glad att blott jag hade
Sex fjerdingsväg till sta'n.
Jag knappast kan omtala
Min fröjd i denna stund. —
Nu är jag i Upsala,
Och hungrig som en hund.