Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/171

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

165


Hösten 1854.


Förbi är sommarns glada dag,
Och dödt är Floras hof.
Farväl, min sångmö! gör som jag
Och lägg dig nu och sof.
Jag afsked af min lyra tar:
Farväl, min glada gäst!
Och som jag inga ämnen har,
Så är det kanske bäst.

Jag tänkte när som våren kom:
”Var käck och oförsagd:
Nu blir att sjunga året om
Om krig och bragd på bragd.”
Jag trodde redan i April —
Så stort lät allting då —
Ej hafvet skulle räcka till
För bragderna derpå.

Till sång stod jag med lyran klar,
Krig andades hvart ord.
Och re'n en ”trum-marsch” påtänkt var
Att dundra öfver Nord. —
Men Flottan har gått öfver stag,
Ty hemma är dock bäst.
Och derför spar jag mina slag
Till bragderna härnäst.