190
Han så-stången tog och sköt undan sin not.
För hi och för hej, och för hej hej hej!
På så-stången slog han liksom ett gevär:
För hi och för hej, och för hej hej hej!
”Du narrar mig, pojke! så gammal jag är.”
För hi och för hej, och för hej hej hej!
”Fast sextio år, blir jag ung i hvar led!”
För hi och för hej, och för hej hej hej!
”Blir ofre'n till vår'n, tror jag sjelf jag går med.”
För hi och för hej, och för hej hej hej!
”Men jag är för gammal: gå du som är ung!
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Och slåss som en karl för ditt land och din kung!”
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Sven Petter knappt hört så förståndiga ord,
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Han började trumma på bänkar och bord!
För hi och för hej, och för hej hej hej!
”I morgon”, han skrek, ”till lyttnanten jag går.
För hi och för hej, och för hej hej hej!
Till honom jag ger mig med hull och med hår.”
För hi och för hej, och för hej hej hej!
