Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 2.djvu/239

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

233

Om man i samqväm som på krog
Tog mer än man fördrog.

Hvem täljde våra nöjens tal,
Som denna stad bestod?
Hvarenda dag middagar, bal,
Teatrar, vattenlednings-sqval,
Concerter, sexor, lust och mod
Och lejon — i hvar bod.

Och hvarje dag, som här förflöt,
Enformig aldrig var.
Än ses en skarpskytt med musköt,
Än en armé af Smålands-nöt,
Parader, lifgardist, husar,
Trumpinnar och standar.

Här fins så mycket smått och godt,
Som lyckan oss beskärt.
Hvad ha vi ej för kungaslott!
Museer, stoder ha vi fått.
Vårt Opris är beundransvärdt
Att vara dyrt — men kärt.

Ej fins ett folk i något land
Så skyddadt såsom här,
Tornväktarn med sin lur i hand
Bevarar oss för eld och brand,
Och ropar ut hvad klockan är,
Att lindra vårt besvär.