Den här sidan har korrekturlästs
42
Fyrtornet.
Ytterst på skärets rand,
Sköljd utaf hafvets svall,
Står du med lyktan i hand
Lugn i ditt väktarekall;
Spejar, med hjessan i skyn,
Vidt öfver hafvets bryn.
Liksom en menniskovän
Älskar du göra godt.
Så har du länge stått,
Så skall du länge än
Tända i seglarens bröst
Slocknande hopp och tröst.
Alltid lika på vakt
Vakar du dag och natt,
Gungar en stolt fregatt
Eller en Gottlands-jakt:
Lika för hög som låg
Trotsar du vind och våg.
Herdarna fordomtid
Gladdes vid stjernans syn.
Så, när stormarnas strid
Kämpas kring hafvets bryn —
