Den här sidan har korrekturlästs
75
Som du, ej mången drager lass af hvete
För sina herrars bord,
Och nöjer sig ändå att ha till bete
Blott tisteln på vår jord.
I allt du tålig och förnöjd dig fogar,
Hur mycket på dig skälls.
Och plågad och förtryckt du går och knogar
I samma gråa pels.
Och glad din tistel letar du bland stenar,
Upptröttad vid ditt lass,
Då mången, som ej tisteln ens förtjenar,
Får spisa ananas.
