Den här sidan har korrekturlästs
81
Ångbåtsresan.
Jag reste, vet ni, en gång jag
På ångbåten Roslagen.
Det var just en gudomlig dag
Och jag var helt betagen.
Förtjust med min cigarr i mund,
Jag steg ombord i Furusund,
Sen jag en frukost, stark och sund,
Hos löjtnanten passerat.
Jag följde gammal ångbåts-sed:
Att aldrig sig genera.
Jag på en soffa slog mig ned
För att filosofera.
Och resultatet på min ban'
Blef nu, som sedan hela dan:
Att Roslagen han går som fam.
Det kan ej disputeras.
Kapten berömde ångmachin
Förutan minsta klander,
Jag drack en skål i sherry-vin
För Hammar och Telander.
Och vinden sjöng och solen brann
Och röken akterut försvann,
Och båten nystade och spann
Sitt silfvergarn ur djupet.
Sehlstedt. II.6
