Den här sidan har korrekturlästs
92
Vårbäcken.
Hvad han växt på några dar!
Himmelsblå och silfverklar
Kilar der en liten bäck:
Det var hin att vara käck!
Tar ett skutt, yr och lätt,
Stänker sippans schalett'
Genomblöt. —
”Tocke nöt!
Han kan gerna, munsjör!
Se sig för.” —
Skrattar blott och brådtom har,
Bryr sig ej om hur han far.
Fram han skall med lock och pock,
Stöter hufvu't mot en stock:
Fy, hvad spånor och smolk! —
”Lymmel, ser han ej folk!”
Släpp mig ut! —
Ӂh! vet hut,
Och var lagom framfus
I mitt hus!”
Under ras och äfventyr
Genom äng och dal han flyr,
