Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/149

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

141

 
Luftens glada fjäderskara,
Trana, hök och mås och lomm,
Slippa sin förvisnings-dom:
Ingen nu beböfver fara,
För att värma sig 1 Rom.

Pojkar stå i sorg försjunkna:
”Utan is är vintern noll!”
Men, go vänner! utan groll:
Det är bättre, än att drunkna,
Att ha lifvet i behåll.

Undrar, hvad de lärdas gille
Har att säga om vår jord.
Är hon vriden? med ett ord:
Det ser ut, som södern ville
Byta hemman” med vår nord.

Dunkelt blir för oss det mesta
Hvad naturen vill och kan.
Ingen hennes gåta fann.
Oden styre till det bästa,”
Det angår ju ingen ann'