Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

143

Allvarsamma då som nunnor sitta,
Knäppa händren och mot molnen titta.
Gudskelof, att himlen sig förbarmar:
Nu tar Eckert mot med öppna armar.

Blåpis stufvar sina aborr-snokar,
Hasselbacken sina svansar kokar.
Ingenting fins nu, som krögarn smärtar:
Öfverallt hörs bjällerklang och snärtar.
Nu kan hvem som helst, som har en krake,
Åka ut och äta saltsjö-lake.

Hulda småttingar ifrån det höga!
Ni har tjusat månget bröst och öga.
Gifve Gud, att ni nu ville stanna
Och ge lyftning åt ”Heimskringlas panna.”
Nu är vintern lagom. Nu är jorden
Som den bör se ut i höga Norden.