Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/162

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

154

Bed, Kämpa, Vill!


Du sörjer, broder! hvarför sörjer du?
Du har ju kraft och helsa qvar ännu.
Du motgång rönt af mångahanda slag,
Än s'en! din pligt är att ta nya tag.
Och om i något fall du lyckas vill,
Gör hvad du kan — om möjligt, litet till!

Att gråta öfver ödets oförrätt,
Man kan ha skäl, men blott en liten sqvätt.
Om du på ödet vill ha bugt, så låt
Det ske med strid, förgäfves är din gråt.
Man bör med klubba gå och lejonhud:
Han gret ej Jacob, då han slogs med Gud.

Ge dig till tåls, om du ej mer förmår,
Låt tiden verka, han är bra för sår!
Vår kraft till hands man icke alltid fann:
En hvar en Herkules ej vara kan.
Men tålamod, om än vår kraft är klen,
Gör underverk: en droppe hålkar sten.

Klenmodigheten ur ditt bröst försvärj!
Med bön och vilja kan du lyfta berg.