Den här sidan har korrekturlästs
158
Bokmalen.
Jag kan ej inne sitta,
Jag måste ut och luffa.
Jag känner dolda makter,
Som mig i ryggen knuffa,'
”Ut!” ropa björk och lindar,
”Ut!” ropa våg och vindar,
”Ty nu är solen kommen!”
Jag gick och såg på skuggan
Att ryggen blifvit krokig.
”Du ser mig ut,” sa' sippan,
”Förläst och litet tokig.”
Jag såg mig uti bäcken —
Och det var sjelfva necken,
Hvad jag var ful och lurfvig.
Jag hela vintern genom
Bland mina böcker setat.
Och kroppen mycket litet
Om toaletten vetat.
”Kom hit, skall jag dig kamma,
Och rock och byxor damma|”
Påminte vestanvinden.
