Den här sidan har korrekturlästs
161
Och rosen miste
Sitt ögas flamma,
Och sjelfva ängen
Var ej densamma.
Den hvita vintern
Tål ej ditt öga.
Du kan ej tänka,
Hvad här kan snöga!
När snön i massor
Sig sammandrifver,
Som snus han stoppar,
Lokomotiver.
Han fyller sjöar
På många ställen,
Som mjöl som stampas
Till gröt om qvällen.
Och kölden knappast
En natt behöfver,
Så kan man traska
Till fots deröfver.
Och fisken snopen
Mot isen tittar.
Till tvättkommoden
Ej måsen hittar,
Han ser med bäfvan
Hvar sqvätt försvunnen,
Sehlstedt. III.11
