Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/182

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

174

Jag grubblar ej en smul, hvad ödets makter mena,
Jag tar min dag med lugn, och sofver lugnt derpå.
Fast Skinnarvikens berg min utsigt är allena,
Jag är förtjust och nöjd uti min lilla vrå.

Med vänskapen ännu jag tömma kan pokalen,
Jag nöjet njuta kan, men aldrig bli dess slaf.
En annan längta må ur denna jemmerdalen,
Jag ingen brådska har att köpa mig en graf.
Jag är med lifvet sams, jag trifs. här på planeten,
Och den är bra, till dess en annan man kan få.
Jag trumpenheten skyr, jag famnar menskligheten:
Var god och helsa på uti min lilla vrå.