176
Jag fisk får äta men utan sås,
Och smörsås minst till min gädda
Och thé och kaffe och gök bestås,
Men utan socker och grädda.
Potatis får jag ej se på faten,
Jag sill får äta men ej sallaten
I Bantings kur.
Med sneda ögon man ser min kropp,
Ju mera smärt han sig danat:
Kryddkrämarn ser att hvar sockertopp
Blir drygare än han anat.
Klädhandlarn ser jag, att det förtryter,
Och skräddarn svär och sin näfve knyter
Bantings kur.
Att vara mager blir snart ett mod,
Af fett vill ingen mer veta.
Och hökarn står i sin hökarbod,
Men ingen köper det feta.
För öl och porter bli menskor skygga,
Och punsch det lönar ej mer att brygga
För Bantings kur.
På tjocka menskor är verlden mätt,
Till mer fullkomning man skrider.
När menskoslägtet blir mera lätt,
Bli också lättare tider.
Snaxt all sin fetma man från sig sätter,
Och gubbar dansa liksom kadetter
Vid Bantings kur.
