Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/186

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

178

Att neka vore orätt,
Att det i hjertat klack,
Hvar gång hon utur floret
Sin purpurnästipp stack.

Vi karameller sögo
Och hunno målet snart.
Det gick som om vi flögo,
Ty föret var så rart.
Trakterad blef hvar krake,
Det smakte, det tror jag!
Men oss bestods det lake
Och sherry öfver lag.

Med dans nu tiden nöttes,
Och intet ben stod still,
Och instrumentet sköttes,
Så det stod herrligt till.
Det trumpna gaf man åka,
Det luftiga fick rå.
Sist hoppade vi kråka
Med alla fröknar små.

Men nu var tid att lanka,
Hvar släde körde fram.
Och månan som en anka
I blåa rymden sam.
Från månget hem steg röken
Så trefligt mot det blå.
Jag suckade och fröken
Satt tyst och hörde på.