Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/209

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

201

Kalaset.


«Vi ä budna allihop»
bellman. 


Oppsträckt i frack, lorgnett och hvita handskar,
Redan jag står fullfjädrad till supén.
Ännu en gång jag toaletten granskar,
Sätter min hatt försigtigt på tupén.
Qvällen är mörk, i vinden fläktar kappan,
Kölden är skarp och trottoaren hal.
Redan en mängd af glasskåp står vid trappan.
Full är tamburn med menniskofodral.

Salen är fylld med idel svarta frackar,
Kanske ett par med Wasastjernan på.
Månans chrachan i nästan alla nackar
Blixtrar ibland för ögat då och då.
Lynnet är trögt men värden känner smaken,
Priffe, han vet, är sällskapslifvets salt.
Ah, hvilken syn! I innersta gemaken
Punsch och cigarr och spelbord öfver allt!

Damerna gvaft och för sig sjelfva sitta;
Väl att man är supé-sirocco-van!