Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/217

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

209

 
Pass på huru vindarna kasta,
Och stötta med fock och mesan!
Gå flitigt att lossa och lasta,
Och klå rederit utaf fan.
För fraktgods håll billiga priser
Och pruta, så vidt det går an;
Tag alltid så fola, du kan.
Restauratriser.

Som Umeå [1], res inga bråtar
På däcket allenast för vinst;
Men skaffa dig bojar och båtar,
Ja hundra lifbergare minst!
Uti våra stormiga zoner
Bäst är att som menniskovän
Ombord aldrig ta annat än
Luft-täta personer.

Nu älsklige bröder, försöken
Om brinnande bålen slår an!
Och skulle vi bli uppå röken,
Så få vi förlåta hvarann.
Det hör ju till menskliga lotten
Att någongång bli lite full.
Ack! vore blott denna kastrull
En mil uti botten!


  1. Ett förolyckadt ångfartyg.
Sehlstedt. III.14