Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/232

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

224

J halm och hafra endast uti er mejen;
Gen fan för resten priset på timothejen.

Sen till, J ej förgäten
Vårt varnings-rop:
Att om, J hästar! äten
Opp alltibop,
Så mån J skulden endast på eder hvälfva,
Om vi kanske oss ställa i spilta sjelfva.

Ni kan er håg ej vända
Från mat och strö.
Ni natten står i ända
Och mumsar hö.
Ni skulle ej så hastigt oss ruinera,
Om ni af men'skor lärt er — att sofva mera.

Inskränken nu behofven
Och visen prof,
Och gör' er flit med hofven,
Men ät' med hof.
Gör' nu hvad jag har sökt på ert hjerta lägga!
Till tecken att J hört mig, gif akt att gnägga !