Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/27

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

19

skogigt, grönt och herrligt, med en storartad utsigt öfver hafvet med sina ångare och seglare, som under sommaren dagligen passera fyren, för att inlöpa till Sandhamn. Fyrtornets lanternin erbjuder sin veranda, som går rundt om tornet, till en icke oäfven promenadplats. Man kan vädra sig på alla sidor och promenera liksom i luften och njuta af hafvet inunder sig utan att svindla eller bli sjösjuk. Hvilka Apollovador skulle ej här kunna rundas till förmån för veka skrifvarfysiker! Hvilka rosenkinder och körsbärsläppar skulle ej här kunna blomstra upp och svälla ut i lif och helsa till förmån för salongsdamer! MHvarken det skräpiga Dalarö eller det dimmiga Furusund skulle kunna jemföras med en badanstalt på Korsön, som troligen också har en framtid för sig i den vägen. Jag har nu inte tid att orda mer derom, ty jag måste titta på hafvet, der jag tycker mig se en farkost på långt håll. Mycket rigtigt, en liten punkt vid horisonten! Ack så näpen! Det är en brigg. HSångmö! låt oss sjunga en stump — och sedan stoppa vi pipan i säcken.


Hafvet är herrligt att skåda från land,
Helst liksom nu uti morgonens brand.
 Böljorna kullra,
 Mullra
Lekfullt bland klippor och glittrande sand.
Aldrig så vänlig jag hafsguden såg,
Blott som små pysar går våg efter våg.
 Säkert som julle
 Skulle
Prydligt jag kunna begagna ett tråg.