Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/36

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

28

 Och molnen de segla
 Som långskepp förbi
 Och stolta sig spegla
 Deri.

Fisken, som, vintrat i djupaste dyn,
Tittar ur vågornas fönster mot skyn,
 Och glada och trygga
 De plaska vid strand
 Och hugga en mygga
 Tbland.

Måsarna komma från varmare bad,
Bleka om näbben och smala om vad.
 Och löjorna sätta
 De efter i ett,
 Och aldrig jag mätta
 Dem sett.

Maj och hans sköna, förträffliga fru,
Flora, ha mycket att pyssla med nu;
 Ty jorden skall städas
 Sen vintern har flytt,
 Och blommorna klädas
 På nytt.

Men tiden har brådt, allt skall gå i galopp,
Och vårsolen kältar på blad och på knopp,
 Damborste och viska
 Tar zephyr i hand,
 Och böljorna diska
 Vid strand.