Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 3.djvu/51

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

43

Ode till våren.

(April. 1865.)


”Du med trängtande rop, kallad af slaf och kung!
Säg, hvar döljer du dig?”
Sänd oss ett telegram!
 Har kanske jernvägs-messigt
 Kusken fuskat med solens vagn?

Tröstlöst stå nordens folk, dufvet och utan hopp,
Svept i kalsonger af ull, vårklädt i skjubb och sämsk,
 Dränker i bolmörts-olja,
 Naphta och sprit sin gamla gikt.

Gräs-män” kallas April, öknamn får man så lätt.
Men ”medan gräset gror”, Svea kan dö som — ni vet!
 Hafvet är stängdt: vi svälta
 Snart ihjäl för din lojhets skull.

Skåne till hakan står djupt 1 bränvin och fläsk.
Stockholm får ej ett fnask, gasen är slut jemväl:
 Åldrigt bugtiga kol-skepp
 Fåfängt nalkas vår frusna kust.