Den här sidan har korrekturlästs
Hösten 1866.
Det knattrar och smattrar 1 vägg och knut:
Gunås! vi ha hösten igen.
Det ginge väl an om man slapp att gå ut,
Men det går inte för sig, min vän!
Så hafva de himmelska källornas lopp
På jorden så egna manér:
Vitalis har lärt oss att regnskur och glopp,
De ”falla ej opp utan ner”.
Nå än sen då! det kan ju ingen menniska hjelpa att
man blir våt då det regnar, ifall man nota bene går ut.
Att hösten är kommen är lika naturligt som att sommaren
har varit och farit. Man får väl trösta sig och vara nöjd
och ta i hand och tacka för det man fått njuta af sommarn
och dess behag.
Jo sommarn! jo, den var spritt galen bestämdt
Och sjuk var naturn och förstörd.
I vatten gick Flora och traskade jemt,
Och sorglig vardt bergning och skörd.
Sehlstedt. III.4
