Den här sidan har korrekturlästs
59
Till mitt porträtt.
(I en poetisk kalender.)
Sorgligt ljuda mina strängar,
Deras sed det aldrig var;
Men att visa sig för pengar
Är dock hårdt på gamla dar.
När ej ungdom finnes mera,
Ögats eld och klarhet ej:
Hvarför då lithografera
Gubbens konterfej?
Våra lockar åren lugga
Och strö puder i till slut.
Kors! att detta är min skugga,
Som ser så pass hygglig ut!
Ja, artisterna de glada
Måla oss i all vår ståt.
Kosmetik och märgpomada
Gör väl också åt.
Nå ja! låt belätet sitta
Som förläggarns laga fång.
Gubben ock behöfver titta
Utom knuten någon gång.
