Den här sidan har korrekturlästs
68
”Du- var ej vaken, det var det som felte,
Och verldens lycka sof du derför bort:
Hvar höll du hus, då jordens krets man delte?
Skyll ej på mig!” sa' guden något torrt. —
”Jag var hos dig och i din himmel drömde,
Förlåt, o Zevs! en stund så minnesrik!
Om jordens egodelar jag förglömde
För klangen af din harmonimusik.” —
”Välan! jag har, tyvärr! ej mer att gifva,
Då verldens barn om skog och ängar rå.
Men när som helst du kan hos mig få blifva
På husmanskost och gratis — i det blå!”
