80
Och derför hans hjerta ej fruktat
Att gå i en verklig batalj:
I Norge han krutröken luktat,
Och fick utaf kungen medalj.
Men längesen glömd är mandaten,
Ty detta var icke i går:
I rappet han femtio år
Tjent kungen och staten.
I Tullen, som alla vi veta,
Han var en hejdugtig fiskal
Att friskt efter smuglare leta
Och lönngods i kaggar och bal.
Visst blef det, som stundom det händer
Att angifvarn brorslotten tog:
Den lymmeln var falsk och bedrog,
Och tog på två händer.
I Packhuset långliga tider
Han gått både bittid' och sent.
Bland halmboss, förtreter och strider
Med köpmän och handelsbetjent.
I trots af de sjuttio åren
Hans själskraft är liflig och spänd:
Ännu kunna resas på änd'
De grånade håren.
Gif akt huru fryntligt han sitter
Med helsan i ögonens brand.
I julas var sjuksängen bitter,
Och döden tog lian i hand.
