Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/113

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

105

En vinterdag.


Är i dag ej vintern lyckad?
Låt oss derom komma sams!
Hela Djurgården står smyckad.
Uti silfverfiligrams.
Hela viken ligger frusen,
Skogens rand står snöbetäckt.
Grönt och hvitt har i årtusen
Hört till vinterns ordensdrägt.

Tallbekrönta bergen stupa
Emot Slättens hvita grund,
Öfver solen som en kupa
Himlen hvälft sin blåa rund.
Hela verlden ut han narrar,
Folk och sparfyar ha så brådt.
Emot snön min sula knarrar,
Som jag nya stöflar fått.

Lustigt öfver Slätten spränger
Hvirfvellikt ett slädparti.
Upp i drifvan det mig tränger:
Trafva, gubbe, och klif i!