Den här sidan har korrekturlästs
110
Noach.
Jorden fostrat stora männer.
Utaf alla, som jag känner,
Gubben Noach var en hedersman;
Ja, det var visst han.
Gubben var sexhundra år vid lag,
Då han order fick en vacker dag;
Sålde guld och nipper,
Byggde sig en klipper
För okända vattendrag.
Man sig i hans ställe sätter!
Inom några dar och nätter
Jorden skulle uti mist och natt
Dränkas som en katt.
Upp med himlens fönster det befalls.
Regnets dån var som ett vattenfalls;
Springa undan tog ej,
Hålla upp förslog ej,
Paraply ej dugde alls.
Hvad af häfden man förnimmer,
Arken utaf bästa timmer
Hade ett ofanteligt omfång.
Hytter och salong.
