Den här sidan har korrekturlästs
139
Har som konung folket bedt dig
Att ta tron och spira an,
Har du ock till pajas gett dig,
Gör så godt du kan.
Ej förmågan himlen dömde:
Knuten är blott att man vill.
Man kan mera än man drömde,
Om blott viljan hjelper till.
Hör du nöd och armod snyfta,
Ser du qvalets tår som rann;
Kan du bördan fullt ej lyfta,
Gör så godt du kan!
Om din lyckas rullning motas —
Det kan ej gå väl i allt —
Tro mig, lifvets skråmor botas
Bäst, om man tar saken kallt.
En gång skyfflas stoffets öden
Uti grafven om hvarann:
Att bli vän och bror med döden,
Gör så godt du kan.
