Den här sidan har korrekturlästs
152
På kobbar, skär och hvita gäss
Jag ledsnat har komplett.
På torsk och flundror utomdess
Har jag mig spisat mätt.
Farväl, du hafvets stumma mobb,
Du strömming, skrabb och skäl!
Farväl, du gamla skärgårdssnobb,
Du glada mås, farväl!
Du ofta mig till löje stämt
Och piggat upp min själ.
Din gula näbb håll huggfrisk jemt
Och glöm ej att må väl!
I, glada fyrar, båda två,
Korsö och Grönskärs fyr!
Liksom de visa jungfrur små,
Sen till att oljan tyr!
Och fejen fitigt er lampett
För seglarn utanför!
I bugten kan ni komma lätt
För hvarje ingeniör.
Du telegraf![1] Din tjenst till slut
För mycket optisk var.
Du, liksom jag, har sjungit ut,
Det längre sig ej bar.
De som förut oss hyllat mest,
De se oss nu med harm.
- ↑ Optiska telegrafen var utdömd samma år för att ersättas af en elektrisk.
