Den här sidan har korrekturlästs
156
Sjömannens afsked.
O, adjö och farväl,
Alla krabbor i land!
Nu tar sjön mig om hand,
Och från Mälarens strand
Styr jag ut lite grand,
För att vädra min själ,
För att bada min kropp
Uti vågornas dopp.
Jag har legat här nog,
Och min dag har gått fram
Som ett skepp, som har vind,
När det frusar för bog.
Frisk och röd blef min kind
Hos en skepparmadam,
Som höll spisning och krog —
Men si, menniskan dog!
Det förstås, man skall dö,
Om man sträfvar på sjö
Eller rotar i land;
Om man traskar i snö
Eller, het som en brand,
Trampar öknarnas sand.
