Den här sidan har korrekturlästs
10
En blick på naturen.
Naturen är så underbar
Från sol'n till gräs och strån,
Att både jag och en och hvar
Stå fallna som från mån'.
Hur vidt man än tycks se sig kring
Och tro sig allt förstå,
Så se vi nätt opp ingenting,
Om vi glo aldrig så.
Man solen ser hvar dag förtjust
Och känner att hon bränns,
Och att man drog sin sista pust,
Om hon på ljus blef läns.
Men som för tusen år förut,
Man ser ej mer än då,
Hur hon som bostad tar sig ut,
Om man glor aldrig så.
På trädens grenar ser du hur
Med löf de prydda bli,
Men formen, som de pressas ur,
Du får ej tag uti.
