Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu/225

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

217

Allt, som lycksaligt skattas
 På jordens ring,
Jag har, men ändå fattas
 Mig någonting.

Hårdt är det att försaka
 En hälft. Ack, ja!
"En öm och trogen maka"
 Bör hvar man ha.
Jag uppgör och kasserar
 Förslag hvar dag. —
Bäst är, du annonserar,
 Så tycker jag!



Doppare-dagen 1870.

Ett litet vinterstycke.


Lilla sparf! Du är visst mycket fattig,
Att du hungrar är ej heller fritt.
I mitt gamla päronträd du satt dig,
Som Zacheus fordom uti sitt.

När den kalla vintervinden kular
Och af frost naturen öfverdra's,
Brukar jag, som nu, vid alla jular
Bjuda sparfyar till mig på kalas.

Öfversnöade stå berg och backar,
Och jag känner knappt min egen. däld.