27
"Helsa slägten!" ropade jag efter honom och stängde
mitt fönster. Denna märkvärdiga händelse inträffade precist
klockan half fem eftermiddagen.
Vädret, som förut varit regnigt, hade blifvit bättre
på eftermiddagen, så att då fartyget lade ut från land,
var himlens stortvätt öfverstökad och solen sken i
ofördunklad glans från det rensopade himlahvalfvet.
Det är mycket noga med tiden på en ångbåt, ty om man kommer endast en minut efter fartygets afgång, så är det redan för sent. Jag kom, gudskelof, i rättan tid.
Mälaren krusas af en lätt vestlig vind. En
Stockholmslots yttrade en gång ombord på ett fartyg: "Ja,
kapten, vinden är så vestlig den kan bli, och vestligare
blir han frampå dagen."
Nu kan ni se er omkring, mitt herrskap! Der ha vi
sammanbindningsbanan, för att tala om något nytt och
intressant. Turkiska rikshistoriografen Isi yttrar sig om en
byggnad sålunda: "Vid åskådandet af denna herrliga
byggnads grundvalar häpnade arkitekternas forskande förstånd;
de nedsänkte sina hufvuden på beundrans knä och beto sig
i förvåningens finger.”
I detta herrliga och oförmodadt påkommande
solväder manas man till sång och uppbyggelse. ”Solen
glimmar blank och trind” är en mycket vacker melodi, som
flödat ur fader Bellmans rika sångarhjerta och lämpar
sig särdeles väl till sådana här gungande
Mälareförhållanden.
