Den här sidan har korrekturlästs
74
Jag ser helst att jag får vandra
Utan påhäng fram min väg;
Eller ha vi med hvarandra
Något ouppgjordt, så säg!
Kanske om du tänker öfver
Och uppriktigt talar ut,
Kanske att du mig behöfver
För din existens till slut.
Då jag ej ditt väsen känner
Mer än nätt och jemt om mitt,
Låt oss hålla hop som vänner,
Då jag ej kan bli dig qvitt!
Derför, om det dig kan båta,
Lef och följ mig, som du vill!
När jag dör, blir det en gåta,
Hvad du se'n skall ta dig till.
