Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

97


Skogsbruden.

(Ett ungdomsminne.)


Det var den tiden jag var en liten, mager och späd student. Det är således icke från i går, som detta minne förskrifver sig. Jag var bjuden till min vän patron Schmidt på Kummelnäs, en egendom belägen på Vermdön och den tiden säte för en ättiksfabrik. Der skulle jag nu tillbringa några lycksaliga sommardagar i den lefnadsglade och älsklige vännens ungkarlshem. Vi förde icke något enstörigt landtjunkarlif. Vi helsade på grannarna, vi fiskade, seglade och flanerade i berg och skog, utan att ändå på minsta vis försumma den dagliga tillsyn, som var ett oeftergifligt vilkor för den sura fabrikens behöriga fortgång och förkofran.

Första morgonen jag var på Kummelnäs, tog patron mig under armen och förde mig ned i stallet. "Här skall du få se," sade han, "en liten välskapad fölunge, som låg hvarje morgon, allt från hans födelse, lyft och burit så här, för att se, om jag icke genom daglig öfning och ihärdighet skall kunna lyfta och bära honom äfven då han blir en stor häst." Jag bad honom att afstå ifrån ett så dåraktigt och vådligt experiment, hvilket troligen skulle komma att sluta med en spark, som han aldrig skulle glömma. Imellertid fortsatte han att lyfta på 'lillhästen' dagligen, så länge jag var på


Sehlstedt. V.7