Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/111

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

107

Jag steg ombord, och se'n jag sagt mitt namn,
Jag bland löjtnanter kom som bland kamrater.
Hos kommendörkapten och riddarn Rahmn
Jag fann en chef med gentlemanna-later.
Att säga mera nu af mig ej hinn's,
Än att ombord jag mådde som en prins.

Men ångmaskinen började snart osa,
Och se'n jag allt besett med grundlighet,
Till Stockholms mälarhamn jag tog min kosa
Och kom ombord på Aros, som ni vet.
Men Monitorn han satte kurs på Trosa,
Och lika vänner voro vi för det.
Och utan bråk, förtreter eller strider
Så var jag nu i Vestmanland omsider.




3.


Nu är att säga, hur i Vesterås
Jag luften fann uppfyld af vindar ljumma.
Till postkontoret gick jag först, förstås,
Att skicka bref hem till min lilla gumma.
Nyfiken är jag af natur'n, gunås!
Och ville heller ingenting försumma.
Jag såg mig kring — och se! en vän och bror
Satt uti luckan som postinspektor.

Det vardt en glädje, alldeles förbaskad,
Å ömse sidor för hvarandras skull.