115
De lärde tvista må om hur och hvadan,
Jag vet blott ett: att den kom hit med Gladan.
Det är väl i sin ordning att I veten
Med hvilken fröjd hans ankomst här förnams.
I procession han drogs af menigheten.
Och fast hans skick är stilla som ett lams,
Han myror satt de lärde i planeten:
Om hvar den setat, komma de ej sams.
Men striden pågår käckt, och ändamålet
Är vunnet strax? — om man får rätt på hålet.
Jag väl har hört, att man kan stenar tukta
Men att bekänna kort ej denna vill.
De professorer gå hvar dag och lukta,
Om han hör Tellus eller Luna till,
Det finns betänksamt folk, som börjar frukta,
Att de sig låtit narra i April.
Om det så är, så må de sig ursaka
Och lägga honom, der han låg, tillbaka.
Åt vetenskapen är han dock åt Norden
Ur polens grafhvalf undan döden frälst.
Och som han är tillräckligt gammal vorden,
Bör han väl få ett rum bland Femti äldst.
Ett faktum är att han nu tillhör jordan,
Och han må nu bedömas hur som helst,
Så blef han, om det ock blir till hans nesa,
En präktig slutpunkt i min lilla resa.
