Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/134

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

130

Och nekas ej kan, att dess gästfrihet
Är arf efter forntida dygd.
Och känns i dess gästfria salar ibland
Att plägning man fått med besked,
Så har man hvar gång efteråt till och med
En känsla af — Ångermanland.

Jag ville se huru det såg ut i Medelpad och gick derföre i Hernösand ombord på ångbåten Niord, som skulle gå söderut.

Och midt i natten kom jag till Sundsvall,
Och kallt och blåsigt var det för tillfället.
Jag möttes af ett ganska ledsamt fall,
Att ej ett enda rum fanns på hotellet.
Kring torg och gator höll jag rigtigt skall,
Tills ändtligen jag kom till rätta stället.
Jag gjorde, bvad jag genast hade bordt,
Jag bultade mig in hos mamsell Hjort.

Sundsvall är en stor stad, som funderar på att bli större. Något småstadsmessigt syns ej till; men hvad som syns till, är ett storartadt affärslif, grundadt på kapital och företagsamhet. En frisk och lefvande anda, ett lif af hopp och champagne. Sundsvall är Jemtlands hofleverantör, Jemtland är Sundsvalls flödande helsokälla. Stadshuset är kolossalt med en praktfull festivitetsvåning, diverse affärs- och tjenstelokaler samt god restaurant. Staden har vackra omgifningar. Brunnsparken med musik om morgnarna, Tivoli med musik om aftnarne. Der serveras goda varor, Sundsvall har fin gom.