Hoppa till innehållet

Sida:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 5.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

133

man inte spotta, utan att spotta på en brukspatron. I Norrland kan man inte se en strömfåra, utan att se timmerstockar, som på egen hand i otalig mängd och med den största kallblodighet störta sig fram genom vågorna, för att blanda sig i verldsvimlet.

Jag vet ej om det gagnar eller skadar:
Mig tycks dock i vår nordiska provins,
Upprigtigt sagdt, att det måhända finns
För många yxor och för litet spadar.

På alla gästgifvargårdar i Medelpad bör en resande vara utrustad med ett godt tålamod, emedan han alltid har utsigt att få vänta på hästar. Men tre timmar! mina vänner! det går väl långt. Som kristen menniska är man förpligtad att gå långt i tålamod, innan man har rättighet att bli ond eller otålig:

Sticks din näsa med en syl, min vän!
Tvärt igenom, får du ej bli retad;
Men om sylen ej dras ut igen,
Har du rättighet att bli förtretad.

Detta är kristligt tålamod, som hvar och en bör söka förskaffa sig.

På Nedansjö gästgifvargård fanns, som det uppgafs, ingen krake att få. En kamel fanns, men det var gästgifvaren sjelf, som hade detta betecknande namn. Tvenne kor såg jag, men dem ville ej herr Kamel släppa i skjuts, och hästar lär han vara mycket rädd om. En kamel i